Tidigare i år gick Stiftelsen för Östersjölaxen ut med ett krav på ett omedelbart fiskestopp i minst fem år – på alla svaga och hotade fiskbestånd. Ett krav som fortfarande står kvar.
– Vi släpper inte det kravet men samtidigt måste vi också vara realistiska och konstatera att vi inte fick gehör för ett fiskestopp och då får vi försöka att göra det bästa av situationen och försöka att få beslutsfattarna att lyssna när vi för fram andra synpunkter, säger Thomas Johansson, generalsekretare i Stiftelsen.
Stiftelsen är kritisk till det nuvarande systemet med hur fiskekvoterna beräknas fram och även den kritiken kvarstår.
– Vi anser att det nuvarande systemet tittar för ensidigt på enskilda arter, det vi brukar kalla för stuprörs-seende och att det tas för liten hänsyn till Östersjön som ett ekosystem. Fiskar man ut ett bestånd så påverkas flera andra arter och den så känsliga balansen rubbas. Vi vill att svaga och hotade bestånd ska få växa till sig och att större hänsyn tas för hela ekosystemet, fortsätter Thomas Johansson.
Förhandlingar
Inför årets förhandlingar så ville Sverige minska kvoterna men inför 2025 års fiske så fastställdes kvoterna i stort sett på den nivå som EU-kommissionen föreslagit.
– Blev tyvärr en fördubbling av fiske efter bland annat sill/strömming i det centrala beståndet och ett fortsatt fiske efter lax från Ålands hav och upp till Haparanda. Det är bara att konstatera att Sverige och landsbygdsminister Peter Kullgren kapitalt misslyckades och tyvärr så ställde sig Kullgren också bakom majoritetsbeslutet så i slutändan så röstade Sverige för ett ökat fiske.
Stiftelsen för Östersjölaxen vill nu se förändringar i processen, hur kvoter räknas fram, hänsyn till det ekologiska samspelet och inte minst ett krav på ökad insyn kring Ministrarnas beslut.
– Vi behöver en översyn av den gemensamma fiskeripolitiken. När kvoterna sätts så kan vi inte fortsätta med att plocka ut maximalt av ett bestånd så snart som en fiskart lyckats att ta sig upp över en viss gräns. Här måste det också tas hänsyn till storlek och åldersstruktur, olika bestånd och inte minst hur dessa bestånd påverkar det ekologiska samspelet. När det gäller laxen som vandrar upp i våra älvar och åar så måste signalerna från våra förvaltningsorganisationer, de som ser hur det är ställt med våra bestånd få en större möjlighet att påverka hur kvoterna sätts. I älvarna har vi alltid varit sist i kön att få del av laxen och öringen. Efter att yrkesfisket tagit sitt så får de som bor och fiskar i våra älvar nöja sig med det som blir kvar. I år fanns det 29 laxar som vandrade upp i Rickleån. En av landets kvarvarande 16 vildlaxälvar.
Insyn
– Sen måste vi som medborgare få veta hur diskussionerna går bland EU:s fiskeministrar. Idag stänger de in sig i ett rum, helt utan demokratisk insyn och fattar sina beslut. Så kan vi inte ha det, menar Thomas Johansson.